Utsikter från en garderob i Gustavsberg

Mja.. Det tar sig. Hänger nu i en ny lägenhet långt ifrån den förra. Här är det inte nån större risk att jag bleks av solstrålar. (Jag befinner mig längst in i garderoben.)

Men framtiden är trots allt hoppfull och ljus. Min skapare kommer att ägna dagarna en lång tid framöver till att studera dockmakeri på nån slags högskolenivå här i Stockholm. Hoppas hon tillverkar nån snygg kille till mig som kan ersätta gubbstrutten som hänger här bredvid. Vore trevligare sällskap, tycker jag.

Annars har jag hört henne mumla nåt i stil med: "Mm.. man borde lägga ner den där föreningen.. mm.. har ingen nytta av den.. mm.. borde starta nåt annat istället.. tjäna pengar.. mm.."

Jag säger bara det: mig kvittar det lika. Det är i varje fall inte så mycket action i den här föreningen, som jag ingår i. Jag flyttar gärna med över i en annan form där jag kan få komma lite mer till tals. Ordförandeposten skulle passa mig intellektuellt. Dock inte fysiskt.. Man är ju lite handikappad.. Jag menar, jag är ju utan rörlig käke..

Jaja, man lär väl få se.
Eran Maria.

Tröttsamt

Så där ett halvår senare..
Jag kan konstatera nuläget: hänger från en list i vardagsrummet. Ser ut över ett ibland upplyst rum. På ett bord finns högar med manus. Har en stark känsla av att dessa inte har något som helst med mig att göra. De har dessutom legat där rätt länge. Antar att de inte har med något eller någon som helst att göra.
Puh!!
Eran Maria

Solen skiner även på en liten docka

Ja med rubriken ovan menar jag ju inte någon vacker metamorfos om att framtiden ser ljus ut eller så. Nej snarare menar jag att jag hänger  från en list i vardagsrummet och har svårt med den nya starkare vårsolen som skiner in på mitt ansikte varje dag. Jag riskerar att få försvagade färger, eftersom jag dagligen utsätts för denna blekning. Hade jag varit aktiv i nån mörk källarlokal hade risken för skador varit mindre.. Men som allt ser ut nu, vänner, har min skapare fullt upp med att utbilda barn till något de inte vill vara. Så min tid lär dröja tills sommaren. Även om jag betvivlar att förändringen som kommer i juli är av annan karaktär än att solen blir starkare och farligare för min hy.
So long,
Maria

Så här efteråt

Jaha!

Vänner, jag måste meddela att premiären och sista föreställningen av Kung Markatta har avlöpt med ro.
Nog blev min skapare inte särskilt nöjd. Men så går det när man vill mer än man har tid till. Tänk om hon nån gång kunde göra nåt välplanerat! Det lär dröja innan min teater får ett erkännande om det fortsätter sådär.

Nästa stora projekt i föreningen är fortbildning. Eller utbildning. Det ska ske fortlöpande från nu och till livets slut. Lycka till säger jag bara.

Sedan har jag hört ryktas att det långt inne i hennes hjärna håller på att formuleras något som: "Jag vill göra nån  dockteater om medeltidens barn." Och som ekonomin ser ut f n borde denna dockteater ha premiär nån gång i augusti.. Jaja.. Vi får väl se. Jag vill inte verka negativ. Min stora fråga är som alltid: "Varför då?" Återstår att se om hon kan svara tillfredsställande på detta spörjsmål.

Nu kan jag bara säga: jag hoppas att vi synes snart! Som trädocka kan man ju dåligt påverka ödet. Medlen är få.
Lev väl tills dess!

Maria

Imellantid

Hej trogna läsare!

Jag hänger och dinglar från min gardinstång. Trögflytande går utvecklingen framåt. I min träskalle har jag gjort upp en strategi för hur allt ska ros i land, men vem lyssnar till en träskalle? Tiden går och den stora premiären närmar sig. Men innan den dagen blir hon inte fri!
Ack hur svårt att veta allt, men inte vara försedd med rörlig käke.

Vi hörs, Maria.


Nedräkningen har börjat

Hej kära läsare!

Jag kan nu meddela att vid skrivande stund återstår 29 dagar 17 timmar och 5 minuter tills nästa premiär i min teater går av stapeln. Hår slits, primalskrik höres, det bankas i väggarna, text pluggas in i hjärna med hammare, hjärnsubstans sprutar, dockor lider, utrymme saknas, oreda råder, kaos är granne med satan, inget hopp finnes, världen går under. Gode Gud låt mig överleva!

Maria

Så här

Everything moves.
Everything develops and progresses.
Everything rebounds and resonates.
From one point to another, the line is never straight.
From harbour to harbour, a journey.
Everything moves... as do I!
Joy and sorrow, confrontation too.
A vague point appears, hazy and confused,
a point of convergence,
the temptation of a fixed point,
in the calm of all the passions.
Point of departure and point of destination,
in what has neither beginning nor end.
Naming it,
endowing it with life,
giving it authority.
For a better understanding of what moves.
A better understanding of what Movement is.

(J. Lecoq)

Nyårslöften

Nyårslöften är något vi på Lilla Maria gärna ägnar oss åt. Här följer några inför det 2008 som vi just tagit våra första halvslöa och nyvakna steg in i:
  • 10 Februari klockan 14.00 på Landskrona Museum - premiär för en kort dockversion av Kung Markatta med målgrupp museibesökare och familjer.
  • Knäcketurneringen - SCA - ett medeltida dockspel med Amanda Magnusson och Marie Sehlin som dockspelare och ansvariga.
  • Försäljning och nyproduktioner av ovanstående och nya föreställningar
  • En mycket aktiv sommar och höst eftersom Amanda kommer att gå ner åtskilliga procent i arbetstid på sin nuvarande arbetsplats vilket ger utrymme för mig, Maria. Yes! Äntligen! Vi ses då! Om inte förr.
  • Förhoppningsvis lite resor, workshops och festivaler i min anda. Sånt sätter igång kuggarna i maskineriet.
  • Träning. Ja seriöst. Det behövs.
  • Fler nyårslöften... kommer inte på fler nu. Ge gärna tips!
Tillitsfullt, Maria

Dramaturgi

Hej igen...

Det knåpas på ett nytt manus. Funderar över varför manus inte ger sig själv. Det låter så enkelt: spela en pjäs. Men varför är de inte klara från början? Måste man vara dramatiker för att spela en pjäs? Arbetssamt. Men nåja. Idag är det i alla fall arbetsdag, så då är det väl ok. Men alla helger? Alla nätter? All fritid? Det kan inte vara hälsosamt. Varför gör man det? En docka är ju så bra som hon är. Måste någon med maktbegär bestämma över henne? Skriva ner svart på vitt exakt vad hon ska säga och göra? Jag tycker inte det, men vad har jag att säga till om? Noll!

Hängda hälsningar,
Maria

Min profil skapad!

Jaha vänner,
nu kan man se och läsa lite om mig i korta drag också. Som ett första utkast. Det finns så oändligt mycket mer att säga...
Tjingeling!

Äntligen fick jag min dagbok!

Hej alla vänner!

Vinden viner iskallt utanför fönstret och jag hänger i mina trådar från en simpel gardinstång. Har inte blivit använd på snart ett år. Men i alla fall.
Jag har kvar min grupp - Teater Lilla Maria - och är både nöjd och frustrerad över att den består mest av sådana träochpapp varelser som jag.
Dock har jag min moder i livet och det känns tryggt. Jag bor fortfarande hemma och har för närvarande inte några planer på nåt annat. Även om jag i hemlighet drömmer om att rymma till en stad som har mer glamorösa scener än Landskrona och mer aktiva dockspelare, så håller jag med modern om att jag har en mission här.
Jag glömmer dock inte mitt Tjeckiska ursprung. Modern lovade mig en gång att när jag blev stor skulle jag få återse min födelsestad. Men undrar hur pass stor jag måste bli. Är lite orolig över att jag inte växt en tum sedan jag kom till Sverige. Men men..
Modern har i dagarna pysslat mycket med min organisation. Snart står vår första egna dockscen klar. Den är i första hand tänkt som handdocksteater - vilket även det oroar mig - men jag inser att även jag skulle kunna göra oförglömliga konststycken på den. Wait and see!
Jag är som sagt glad att jag nu har en dagbok att kommunicera med alla mina beundrare genom. Kul med direktkontakt! Man kan fortfarande, enligt dagens datum, läsa lite om min grupps historia på den vilande hemsidan: www.lillamaria.se. Just nu är dock kassan för skral för att hålla den levande. Därför ser jag det som en stor uppgift att få just dig - kära vän - att läsa mina kommentarer som i mångt och mycket kan ersätta informationen på hemsidan. Återkommer snart med information om en kommande handdocksföreställning på Landskrona Museum. Jag vet att min moder sliter sina hårstrån för att kunna förvandla den till något fantastiskt. So let's see!!

Ha det gott och njut av iskylan!
Lilla Maria

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0